bedrövad över min klantighet

Jag måste bara dela med mig av min "oemotståndliga" klantighet, förmodligen mitt största failande för i år :(

Kl slog 12:15 och det var äntligen dags för att gå på lunch efter en helvetes morgon som bestod av pall packning :/ har nog aldrig varit med om något, tråkigare och tyngre i hela mitt liv (jag överdriver såklart en smula men det måste jag få göra titt som tätt)
Jag gick utmattad till vårt ny renoverade lunchrum och tog fram min matlåda med den efterlängtade pyttipannan och värmde den snabbt i mikron :)
När mikrons pling spelades i rummet såg jag nästan ljuset (jag blir lätt sur när jag är hungrig) jag satte mig ned i våra nya otroligt fina och bekväma köksstolar med såna där mjuka, vita Ikea dynor.
Doften av pyttipannan gjorde min näsa vredgad och det enda som fattades var rödbetor.
Jag öppnade min nyköpta rödbetsburk och möttes av det förfärliga, på något orimligt sätt så började det spruta rödbetssaft direkt när burken öppnades. Halva mitt lår blev blodrött och självklart så rann rödbetssaften ner på dom där mjuka, vita Ikea dynorna på jobbets nya fina köksstolar :/
Jag stirrade bara rakt ut i rummet och kände hur kinderna blev lika röda som fläckarna på stolen.
Hur klantig får man egentligen bli?