Varför vara frisk när man kan vara sjuk?

Just nu ligger jag tillbakalutad i våran soffa under två filtar och snorar likt en tvättäkta snorunge på dagis, med svart kajal utsmetad kring ögonen och med en lätt huvudvärk och en hosta som gör så att det känns som jag blivit skinnflådd i hela halsen.
Jag känner mig ömtålig och mina kallsvettningar är inte att leka med.
Jag har blivit sjuk, tack livet för denna vämjeliga överraskning. :(
Så jag ska med gott samvete tillbringa hela kvällen med att tycka synd om mig själv i soffan med daimtårta, kiwi och en drös tv-serier.

Btw: Jag älskar mina nya fina skor :D

Du och jag mot världen chipset :)

jag är trött :/ jag vill sova.
Jag & Tim ska upp tidigt i morgon för att våldgästa Skansen och dess årliga höstmarknad så jag BORDE verkligen låta mina ögonen svika mig.
Men tjockisen inom mig är svår att knäcka, så chipsen, dippen och Transformers segrar över sängen :D

Dagens låt:

bedrövad över min klantighet

Jag måste bara dela med mig av min "oemotståndliga" klantighet, förmodligen mitt största failande för i år :(

Kl slog 12:15 och det var äntligen dags för att gå på lunch efter en helvetes morgon som bestod av pall packning :/ har nog aldrig varit med om något, tråkigare och tyngre i hela mitt liv (jag överdriver såklart en smula men det måste jag få göra titt som tätt)
Jag gick utmattad till vårt ny renoverade lunchrum och tog fram min matlåda med den efterlängtade pyttipannan och värmde den snabbt i mikron :)
När mikrons pling spelades i rummet såg jag nästan ljuset (jag blir lätt sur när jag är hungrig) jag satte mig ned i våra nya otroligt fina och bekväma köksstolar med såna där mjuka, vita Ikea dynor.
Doften av pyttipannan gjorde min näsa vredgad och det enda som fattades var rödbetor.
Jag öppnade min nyköpta rödbetsburk och möttes av det förfärliga, på något orimligt sätt så började det spruta rödbetssaft direkt när burken öppnades. Halva mitt lår blev blodrött och självklart så rann rödbetssaften ner på dom där mjuka, vita Ikea dynorna på jobbets nya fina köksstolar :/
Jag stirrade bara rakt ut i rummet och kände hur kinderna blev lika röda som fläckarna på stolen.
Hur klantig får man egentligen bli?

Valsöndag

I morse vaknade jag för första gången på länge utvilad :)
skulle egentligen ha jobbat idag men jag kände både fysiskt och psykiskt att jag aldrig skulle ha orkat det så jag tog ledigt :)
Nu när man har både ett heltidsjobb + ett helgjobb så upptäcker man ganska fort att man inte är någon superman :D
Men att få njuta av den första lediga dagen på hela september månad känns lite weird men ack så skönt och välbehövt!

Hur som haver, när klockan slog 14:30 var det dags för oss söndagslatare att lämna sängen (har man jobbat som jag gjort så får man faktiskt sova så länge) och efter en sån där jag-är-ledig-och-orkar-för-en-gångs-skull-äta-en-ordentlig-frukost- så gick vi ner till råbyskolan och gjorde vår plikt som svenska medborgare och röstade :)
Tim skämtade åt mig från sin vrå och jag stoppade ner mina lappar i de vita kuverten med ett skratt. Vi ställde oss i den halvlånga kön för att legitimera oss och lämna våra röster :)
- Tack så mycket, sa damen som bockade av våra namn och vi sa detsamma tillbaka innan vi gick ut igen med ett leende på läpparna.
När vi klev över tröskeln och möttes av solen som värmde mitt ansikte var det som en våg av lättnad sköljde över mig.
Vi har röstat, vi har gjort vår åsikt hörd och vi har gjort vad vi kan för att förbättra.

Nu sitter vi och äter naturgodis, tvättar, och tittar på Valvakan :)
och jag håller alla tummar och tår på att moderaterna tar hem segern ikväll!

awesome!

Du är sjuttiotalstutten!

Vilken BH-typ är du?

obehag!

Om det är något jag aldrig gör så är det att komma ihåg mina drömmar!
Men natten till lördagen hade jag en sån otäck mardröm att jag vaknade upp i ren panik och jag simmade i ett tårbad!

Drömmen började med att jag som vanligt satt på tåget på väg in till Skansen! Jag lyssnade på musik och drack mitt morgonkaffe och förberedde mig mentalt för att ha hand om dagens öppning!
Jag kände sedan dunk-dunk-dunk och tittade chockat upp och möttes av Pernillas glada leende (Pernilla är en gammal arbetskollega från skansen till mig som jag inte träffat på ungefär 2 år) medanst hon envist buffade på min halvt livlösa arm.
Hon kramade om mig hårt och drog sedan av mig från tåget! Jag försökte slita mig loss eftersom jag var tvungen att åka in till jobbet men hon var så stark i nyporna att jag inte hade en chans att ta mig därifrån.
Hon tog mig till ett hus som låg på någon avlägsen plats som jag inte kände igen men som visade sig vara ett lager, hon kramade om mig igen och berättade hur roligt hon tyckte att det var att vi hade börjat på samma jobb, på samma lager.
Jag fick en order som jag direkt var tvungen att packa och chockad samt rädd som jag var skyndade jag mig att packa ihop allt, men mitt under packningen kom jag på att HELVETE jag måste ju till Skansen, jag börjar snart! Så jag smög ut från det konstiga lagret och sprang därifrån.
I skogen mötte jag min lillasyster Anna som jag frågade om hon kunde visa mig vägen till Skansen eftersom jag var sen och vilse.
Hon förde mig genom skogen och över en lång bro och sedan stod jag utanför Dramaten och därifrån fick jag fortsätta på egen hand.
Jag joggade längst strandvägen och såg Djurgårdsbron, Gröna lund och Vasamuseet framför mig.
Men pga utmattning så snubblade jag och ramlade pladask på mage, och när jag desperat försökte ta mig upp så kunde jag inte röra en fena eftersom en man började stapla en massa plåtar med kanelbullar på min rygg.
Jag skrek åt honom att han skulle ta bort alla plåtarna men han ignorerade mig och fortsatte bygga sitt torn av kanelbullar på min rygg.
Jag la ner all min kraft på att försöka komma loss utan resultat, men tillslut såg jag Tim komma gåendes längst vägen, mitt hopp kom tillbaka och jag ropade på honom och bad honom hjälpa mig att få bort alla bullar från min rygg, men Tim bara tittade på mig med förakt i blicken och sa: Jag är ledsen Sandra men det är för tungt!
och sen vände han på klacken och försvann.

Jag började gråta hysteriskt och skrek efter Tim att han skulle komma tillbaka men han vände inte sig om, bulltornet blev bara högre och högre & tyngre och tyngre och det spelade ingen roll hur mycket jag sprattlade och skrek för jag kom inte loss.
Jag grät, kände mig övergiven & när jag tittade på klockan upptäckte jag till min förskräckelse att jag var en timme sen till jobbet!

och pang! Precis i det ögonblicket vaknade jag med ilskna tårar i ögonen som sved så mycket att det kändes som att ögonen frättes inifrån, med en hård klump i bröstet letade jag desperat med händerna efter Tim och när jag kände att han låg bredvid mig och sov så brast det för mig!
Jag kröp gråtandes upp i hans famn och kände hur han kramade om mig och jag försökte få bort den gnagande känslan av att han skulle ha lämnat mig :/

Fritt för tolkningar...

weird!

Jag tycker det är lite roligt hur ens godissug kan dala upp och ner på bara några minuter!
Jag har varit så otroligt sugen på en Ben&Jerry's hela dagen, och verkligen längtat tills jag går förbi en affär som säljer dessa otroligt farliga fettbomber :) och nu på kvällen blev suget nästan outhärdligt!
Det enda jag ville var att få ha ett tiotal Ben&Jerry's som jag kunde överkonsumera njutningsfullt i soffan :D dock har jag varit extremt lat idag så har knappt orkat gå på toaletten, vilket betyder: jag orkar inte gå dom 500 meterna ner till centrum för att köpa det godaste som någonsin uppfunnits! pain!
Men efter att Tim, Robin och min älskade svägerska Sandra övertalat mig så tog jag på mig jackan och halvsprang ner till ICA för att köpa min jävla glass :D
Men när jag stod där framför Ben&Jerry's frysen så tappade jag suget helt!
Jag blev jätte ledsen och tyckte att jag gått ner i kylan helt i onödan och jag önskade att jag aldrig hade rört mig från soffan hemma!
Men mitt under min ledsamhet kom ett plötsligt fruktsug fram :) så nu har vi hela ICAs fruktsortiment hemma istället :D
NomNom!!!

gaaash!!

funderar på om jag överhuvudtaget kommer att somna inatt.

Vem får bita huvudet av babyn?

Med ny rensade öron och borttvättat smink satte jag mig framför datorn med ett glas apelsinjuice i ett desperat försök att bli trött och råkade komma in på en blogg och fann dessa bilder på bebisar, och inte vilka bebisar som helst utan MARSIPAN BEBISAR! wtf?
Man kan alltså bli ägare till en av dessa små om man betalar runt 2000 kr
MEN HALLÅ?? 2000?? galenskap!
Vem fasiken vill köpa en marsipan figur för 2000 kr? och framförallt vem vill köpa en marsipan bebis för 2000 kr? ska man äta den eller ha den i ett skåp och beundra konstverket lite då och då, eller vad är dom till för egentligen?


-Grattis på födelsedagen, blås ut ljusen och sluka sedan marsipan bebisen hel!

Klockan 05:30 i morse började kroppen sakta domna bort av trötthet.
Jag sänktes ner i madrassen och hade jag försökt lyfta ett finger hade jag inte orkat. Men huvudet var dock klarvaket och mina ögonen letade nya detaljer i rummet att fastna på. Tim låg bredvid mig med armarna runt mig och snarkade sådär charmigt som man endast gör när man är full :)
Full och allmänt nöjd försökte jag få ordning på mina tankar.

Tanke nr 1:
Jag har varit på fest med ett gäng riktigt fina människor som jag för en gångs skull trivdes med :) Jag hade verkligen skitkul, dock så ångrar jag såhär i efterhand att jag aldrig vågar vara så pass framåt som jag skulle vilja vara när jag träffar nytt folk för första gången. Varför ska jag ha så svårt med att släppa loss helt på en gång och inte bli så tillbakadragen och osäker? jag vet ju att jag inte har någon som helst bra anledning till att bli det. gief me more balls please!

Tanke 2:
I morgon börjar jag mitt nya liv, det är min första dag på mitt nya jobb och mitt hjärta löper amok i bröstet. Jag kommer vara den där nya tjejen som inte kan någonting. Magen är orolig och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Innerst inne vet jag att det kommer gå bra, att jag oroar mig i onödan och att så länge jag gör mitt bästa så kommer jag komma in i dessa nya rutiner + arbetsuppgifter, men jag kan fortfarande inte få bort den gnagande känslan av att jag kommer misslyckas, att dom kommer inse hur dålig jag egentligen är och pga det sparka mig efter 1 månad och så kommer jag åter igen fastna på skansen för det är det enda jobbet jag någonsin kommer att kunna utföra! :/ångest!

Tanke 3:
Varför i allsin dar köpte jag en parfym för 500 kr bara för att jag hade glömt min parfym hemma? aja man kan ju inte lukta illa om man ska på fest :D

Tänkte smörja in mig med min hasselnötsolja nu och sen gå och sova!